Ett litet hej då

Elin Grunditz, 16:e Januari, 2012

Efter sju fantastiska, underbara och helt otroliga år så tackar jag nu för mig och lämnar med stor sorg och saknad (redan!) min plats i kören för någon ny att ta plats.

Ålder, tid, livet i allmänhet, ja orsakerna är många till varför det blev att sluta just nu men det var inte utan en hel del ångest, velande och funderande.

Jag pratade med Sussie en gång för inte allt för länge sedan om hur synd det är att man så sällan har tid att stanna upp och reflektera över saker, över allt man är med om, människor man möter och hur det påverkar en, vad det ger en. Men såhär en måndagkväll när jag plötsligt har lite tid över och sitter och skriver det här så reflekterar jag och gråter en skvätt.

Men jag gråter bara glädjetårar. För Arctic Light har för mig betytt hur mycket som helst.
Det finns inte så många ställen i ens liv där det har funnits ett så stort utrymme för att växa och få vara sig själv. Det låter så otoligt pretantiöst när man säger det men att vara med Arctic Light har varit att vara hemma. Alla ni som kommit och gått och ni som är medlemmar i kören just idag.
Ni är helt fantastiska! Sussie du är fantastisk!

När man är så gammal som jag (!) och har varit med så länge som jag så blir att titta tillbaka en hel del minnen. Tex:
Första året med alla Gällivarekonserter.
Alla miljontals skolkonserter, bussturer med många skratt.
Italienresan och vår otoliga förvåning när vi (vi!) vann tävlingen. Promenaderna i solen och Limu Lima uppe på berget.
Årets kör såklart!!!!!
Dramaaaaten!!!
Nybrokajen i mörker =)
Alla hotellrum, betygssättningar på hotellfrukostar och matstunder i allmänhet. Arctic Light är en ÄTANDE kör! =)
Turkiet med konsert i Basilika Cisternen.
Skivinspelningar med felsjungningar, koncentration och svett och fokus.
Indonesien skulle jag kunna skriva ett kapitel om bara det men jag nöjer mej med att säga att det var en resa för livet.
Italien med sol, fantastiska kyrkor, konserter, galna Italienare och god mat.
Och såklart alla rep. Långa, korta, ordentliga, skrattanfalliga, svåra och svängiga.

Så tack för det! Tack Sussie, alla som håller kören flytande, alla som är/har varit med, alla musiker, ja alla.
Jag vågar nog gå så långt att säga att jag älskar er. För det gör jag!
Så tack igen och allt gott till er!